I denna uppgift har vi fått arbeta med att fota bilder som är över- och underexponerade.

 

Jag har själv aldrig testat denna funktion på kameran så detta var helt nytt för mig. Eftersom vi helst skulle ha ett motiv med komplementfärger, då det blir tydlig skillnad, tänkte jag att jag helt enkelt bara försöker hitta ett motiv med komplementfärger och börjar testa mig fram. När jag testade första gången blev det ingen skillnad, jag försökte flera gånger med det blev absolut ingen skillnad. Jag testade en andra gång, denna gång utomhus istället då jag tänkte att det var för mörkt inomhus, men det blev fortfarande ingen skillnad. Envist testade jag en tredje gång, och testade mig fram genom att ändra inställningar, tidigare hade jag använt mig av manuella inställningar men jag testade att ställa in den på P, och då blev det skillnad! Jag förstår inte riktigt varför, tycker det verkar konstigt att det inte blir några ändringar när man använder sig av manuella inställningar och då ska helt själv ha kontrollen, men att det blev det med P, som nästan fungerar som Auto men att man tillåts att ändra lite själv.

 

I dessa bilder har jag utnyttjat ljuset i fönstret från solen, solens ljus faller bakifrån, alltså motljus, men träffar inte motivet då det är för kort, fönsterkarmen är iväg för solen.

 

Snögubben på bilderna har olika former, både mjuka och hårda. Men vi får ju ändå intrycket av att snögubben är snäll och rar, den symboliserar en mjukhet trots att den håller i en kantig gran och har en spetsig näsa. Det hårda får inte dominera, och det gör det ju inte i denna bild, snögubbens kroppsform är rund och hatten är rund, samtidigt är inte granen för hård utan den är ju lite rund den också bara att den har kantiga konturer. Att den ler gör att det uttrycks en glädje och då vill man ju gärna samtidigt tro att den är snäll.