I detta arbete har vi fått jobba med att fotografera porträtt, både ett vanligt porträtt med normal ljussättning och där vi har lekt med ljuset. 

Jag ville ha en känsla av att hon är stark och vill framåt. Det är mörkt omkring men Linnéas halva ansikte lyses upp, vi kan se att hon ser något, hon blickar framåt men vi vet inte riktigt mot vad. Att bara Linnéa syns gör att vi fokuserar på henne och vill förstå vad hon har att säga. 

 

Den första bilden gick ganska snabbt att få fram, jag använde mig av auto för att få fram en bra exponerad bild. Den andra bilden var dock lite svårare att få till, när jag skulle fota blev nämligen hela bilden mörk, jag testade at ändra inställningar ett flertal gånger men det var fortfarande helt mörkt. Det syntes inte något i bilden först jag hade en ganska lång slutartid, jag använde mig av slutartid 1/10  och bländartal 5 i denna bild. Då var jag givetvis tvungen att använda stativ. Till slut fick jag fram en bra bild, den var så pass mörk som jag ville ha den men att Linnéa ändå tydligt syns, även om hon är skuggad.

 

Jag redigerade båda bilderna i Photoshop, den första bilden fick jag jobba ganska mycket med, den var från början väldigt grå och tråkig, den såg även lite oskarp ut fast att jag hade varit noggrann med att fokusera rätt när jag fotograferade. 

Jag ändrade i kurvor, ökade mättnad och kontrast samt ökade skärpan i oskarp mask.

Den andra bilden redigerade jag knappt alls, jag ökade mättnaden lite för att få en varmare bild samt målade vänstra hörnet lite svart med pensel där det inte var helt svart.

 

Jag tycker detta var väldigt roligt; att få vara ganska fri och leka lite. Jag hade en idé att utgå ifrån i den andra bilden och jag fick även den bild jag önskade, det gick bra! Jag känner att jag lyckades få fram den rätta känslan i den andra bilden, jag ville att den skulle berätta något. 

Den första är jag också ganska nöjd med, Linnéa är placerad i mitten av bilden och den är bra exponerad. Egentligen det enda jag förväntade mig av en sådan typ av bild. 

 

Jag fastnade snabbt för den sista bilden, jag bestämde mig då för att jag ville ha ett självporträtt, men där ansiktet var upp och nedvänt. Jag ville ha något mer i bilden och bestämde mig därför för att ha med min hand också, och att min ansikte skulle sitta fast i handen, att ansiktet växer upp från den. 

Min skiss såg ut såhär:

 

När planeringen var klar och jag hade klart för mig hur jag ville ha min bild satte jag igång att fotografera i studion, jag fotograferade med auto, jag ville ha en bra exponerad bild och skulle inte ha en speciell effekt, utan ett självporträtt rakt framifrån samt ett foto på min hand med ljus riktat rakt på. Jag fotograferade alltså i medljus med direkt ljus, i normalperspektiv samt vad jag skulle kalla det närbild.

När jag hade lagt över bilderna i datorn insåg jag att jag var missnöjd, jag kom på att det inte var en bra idé att ha utsläppt hår samt att jag hade en blus som inte skulle passa in i bilden. Jag tror jag var lite för snabb med att komma igång med fotograferandet och fotade heller inte klart tills jag blev nöjd. Jag ville ju ha en ganska "naken" bild, och inte med kläder som fångade ögat och tog uppmärksamhet. Jag bestämde mig därför för att fotografera hemma istället, med uppsatt hår samt med ett linne på mig istället. Hemma blev det istället att jag fotade i sidoljus, jag ville stå framför min vita vägg och där det var tommast, där jag inte hade så mycket saker bakom mig, solen lyste då in från fönstret från sidan, jag tänkte att det kunde bli lite roligare än med bara ljus från en lampa rakt framifrån, bilderna blev lite roligare och effektfullare och inte lika platta som de jag tog i studion, detta bidrog också till att ansiktet tydligare ser ut att vara markerad i fyra delar. I övrigt fotade jag på samma sätt som i studion. Denna gång blev jag betydligt mer nöjd och satte mig och redigerade denna bild istället. 

Trots att jag hade haft uppsatt hår blev det svårt att frilägga bilden då lite hårstrån hängde när i allafall, jag bestämde mig för att ta bort dessa slingor som hände ner över öronen. Jag frilade alltså bilden för hand med lasso, det tog ganska lång tid och det var svårt att få det jämnt och fint. Jag fick även ett nytt problem, det blev istället att det blev hår kvar som syntes på axlarna, det såg såklart ganska märkligt ut och jag började försöka att klona bort håret. Detta kom att bli min största utmaning, jag hade varit för ivirg för att komma ihåg att göra ett nytt lager och jobba med kloningen där. Detta gjorde att efter att jag hade jobbat ganska länge med kloningen gick det inte längre att gå tillbaka till hur bilden såg ut från början, jag var inte alls nöjd med hur bilden såg ut, det såg konstigt ut på axeln där jag hade klonat, det såg inte naturligt ut. Jag fick kämpa men till slut blev jag ganska nöjd, genom att hela tiden ta ny information från min hud nära där jag skulle klona bort håret såg det till slut naturligt ut, man såg inte längre att det var klonat. 

 

När jag äntligen var klar med detta frilade jag handen, ett betydligt enklare arbete. Jag använde mig av snabbval, och fick snabbt en bra markering på handen. Jag lade sedan en vit bakgrund bakom handen.

Sedan ville jag se hur det såg ut om jag lade ihop dessa två bilder, hur ansiktet skulle sitta ihop med handen. Här hade jag fortfarande kvar axlarna, men jag märkte då att det inte blev så bra. Jag bestämde mig tillslut för att ta bort dem, att endast halsen skulle sitta ihop med handen. Axlarna som jag hade kämpat med var härmed inte med i bilden längre. Först kändes det ganska frustrerande, att jag hade jobbat så länge endast i onödan, men jag lärde mig ju såklart utav det, nu är jag duktig på att klona! Så helt förgäves var det inte.

 

Efter detta satte jag igång att försöka få det att se snyggt ut, att bara sätta ihop ansiktet med handen ser rätt "inklippt" ut. Jag bestämde mig därför för att klona, genom att hämta information från halsen och klona in det på min hals ser det då ut som att halsen växer ihop med handen. 

 

Nu var det dags för det egentligen stora i bilden, att ansiktet skulle vara upp och ned. Jag duplicerade bilden på mig, vände den ena upp och ned så jag hade den bakom den som var åt rätt håll samt drog ner opaciteten så att jag såg båda bilderna samtidigt. Jag använde mig av omforma fritt så jag kunde dra och flytta på bilden så den passade in mer med den bilden som låg framför. Sedan lade jag en lagermask över den översta bilden och började med pensel måla fram den bilden som låg under, så att jag alltså hade ögon, näsa och mun upp och ned. Detta såg ganska konstigt ut, det blev inte som jag hade tänkt mig då även håret kom fram på min haka så det såg lite ut som skägg. Jag försökte länge men lyckades inget vidare, det var svårare än jag trodde att få det att passa in och se snyggt ut. Jag testade mig fram lite, började att endast måla fram ögon, näsa och mun men inte pannan, på så sätt behöll jag även näsa och mun åt det rätta hållet. Håret kom då heller inte fram och jag fick inget skägg.

 

Efter detta var bilden i stort sätt klar, det enda jag gjorde efter detta var att ändra kontrast och mättnad lite i Photoshop, jag gjorde den lite mörkare då den tidigare var lite åt det orangea hållet. Efter detta var jag helt klar och exporterade den!

 

 

Jag är nöjd med denna bild, den blev som jag hade tänkt mig, jag ändrade mig ju under arbetets gång såklart, men då fick jag ju en ny idé att utgå ifrån och försöka så gott som möjligt att lyckas med det, och det tyckte jag att jag gjorde. 

Till nästa gång kommer jag att tänka mer på kläder och hår, vad som verkligen blir bäst för bilden, det kan spela en stor roll, och att också göra val som underlättar friläggning av en bild. Och att inte slarva med att lägga på nya lager när man redigerar så klart, nya lager för varje del av redigeringen så att säga!

 

 

 

Sidoljus utan blixt

Sidoljus innebär att ljuset träffar motivets ena sida, det faller alltså från sidan. Detta skapar skuggor på motivet och kan skapa en ganska intressant bild. Motivet får en mörk och en ljus sida, det är en kontrast.  

+1 - Överexponerad

Panoreringsoskärpa

Inzoomningsoskärpa

Kameraläge S - Slutartid 1/8

 

I denna uppgift har vi fått jobba med olika slutartider, och vad som händer med fotot vid använding av dessa. Uppgiften tyckte jag lät rolig när vi fick den, just panoreringsoskärpa och inzoomningsoskärpa är något som jag inte brukar leka med i vanliga fall när jag fotar, så jag tyckte det skulle bli spännande att få lära mig mer om det. Jag hade inte så stora idéer kring vilka motiv jag ville fota, jag visste att jag ville fota en spårvagn när det handlar om att frysa en rörelse och helst en människa när det handlar om rörelseoskärpa. Resten lät jag inspireras av när jag gav mig ut och fotade. Jag ville vara ganska fri kring uppgiften, jag hade instruktioner om vilka typer av bilder jag skulle ta, resten ville jag skulle "bli som det blir", just för att kunna lära mig mer kring detta område, jag ville testa olika motiv för bilderna, testa mig fram tills jag blev hyfsat nöjd. 

 

Eftersom alla dessa bilder ovan är fotade i dagsljus, när det har varit som ljusast under dagen har jag inte kunnat använda för lång slutartid, då skulle bilderna blivit för ljusa, samtidigt som jag skulle lyckas med att få en rörelse i bilden (förutom den första bilden). Dock lärde jag mig att man inte behöver ha särskilt lång slutartid för att få med mycket rörelse i bilden, även om man kanske kan tro det, det räcker med en halv sekund. 

Alla bilder jag har tagit förutom den sista (inzoomningsoskärpa) tolkar jag som helbilder. Det är motivet som står i centrum, man ser hela motivet, och jag ville inte ha med för mycket runt om, men ändå lite så vi kan förstå var vi befinner oss. Innebandymålet exempelvis är en viktig del av bilden också, den hör ihop med att killen på bilden spelar innebandy, vi förstår att han faktiskt befinner sig på en plan och spelar innebandy. I bilden panoreringsoskärpa valde jag att ha med ganska mycket med ändå, eftersom vi vill ha en bakgrund som "rör på sig", som inte är skarp, det är ju det som gör en sådan typ av bilden, vi känner en känsla av fart, killen på bilden springer. Egentligen borde han vara skarpare, jag fick en annan bild då han är mer skarp men jag tyckte detta gav en bättre känsla då vi verkligen ser att han springer, det gjorde man inte på den andra bilden så då valde jag att ta denna bild ändå.

Jag har försökt variera så att inte motivet på alla bilder hamnar i mitten, då jag tycker det är tråkigt, att placera motivet åt vänster eller höger blir oftast intressantare än om motivet hade varit i mitten. Det kan ge en känsla av att vara på väg någonstans, eller att ha varit någonstans, att det finns luft framför eller bakom motivet. I bilden inzoomningsoskärpa ville jag dock att motivet, fågelholken, skulle vara i mitten. Det ger en bättre känsla av att omgivningen fångar motivet, det sugs in och träffar mitten.

 

Jag har haft problem under arbetets gång, det har tagit mig ganska lång tid att få ihop dessa bilder. Kameror har krånglat och jag har inte fått till bilder som jag har känt mig nöjd över. Jag hade svårt att hitta ett bra motiv till rörelse- och panoreringsoskärpa. Men till slut fick jag till det, jag fick ta min egna kamera istället och fotade hemma, då det var kameran i skolan som krånglade, alla bilder blev ljusa oavsett vilka inställningar jag gjorde. Motiv till rörelse- och panoreringsoskärpabilderna fanns där helt plötsligt, vilket jag blev väldigt glad över då jag kunde ta tillfälle i akt och fota dessa. Jag behövde inte "anordna" bilderna vilket jag trodde först att jag skulle behöva. Allt ordnades till slut helt enkelt, genom att jag inte gav upp utan försökte igen och igen. Det gick bra att fota den första och den sista bilden, bilderna blev bra på bara 3:e försöket kanske, men sedan började det krångla och resten av bilderna tog tid att få till. Men efter att det löste sig flöt resten på bra, d.v.s att jobba vid datorn, redigering o.s.v. Jag behövde inte göra så stora ändringar i Photoshop utan ökade färgintensiteten i bilderna lite och försökte göra panoreringsoskärpabilden lite skarpare genom filtret Oskarp mask, men det blev inte så stor skillnad, och jag ville ju ändå behålla bakgrunden oskarp så det fick bli att motivet också var lite oskarpt. 

 

Jag är ganska nöjd med slutresultatet, jag har ändå kämpat för att få ihop dessa bilder och jag har ändå lyckats med det jag skulle, att lära mig om att fota i olika slutartider. Jag hade som sagt velat att motivet i panoreringsoskärpabilden varit skarpare, men jag försökte många gånger men lyckades ändå inte få den "perfekta bilden", detta var den jag i helhet blev mest nöjd med. För att lyckas bättre nästa gång gäller det att träna, träna, träna, detta är ganska svårt men har man gjort det många gånger går det såklart bättre. Jag hade inte velat göra något annorlunda, jag gjorde mitt bästa! 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka på till nästa gång, mer än att låta det ta tid att få till en bra bild, att man inte ska ge upp! För nästa gång jag fotar liknande bilder kommer det säkerligen gå ännu bättre. 

 

Med nästan alla dessa bilder vill jag ge en känsla av fart, att bilden är levande, och det kan man få genom att delar av bilden inte är skarpa. Även om den första bilden är helt skarp och inte har delar som är oskarpa handlar den också om fart, spårvagnen åker, det kan vi se genom att det är luft framför, den är påväg nånstans.

Halvbild