Detta är en bild fotad av Peter Gerdehag och är en del av en dokumentär, så kallad Kokvinnorna. Eftersom det är en dokumentär vill Peter berätta människors historia, som egentligen vem som helst som är intresserad kan ta del av. Dessa bilder/denna historia finns bl.a. tillgänglig museum, som på Arbetets museum i Norrköping där jag fick ta del av denna utställning.

 

På bilden syns en kvinna som lutar huvudet mot sin hand, kvinnan är placerad längs fram i bilden och det är hon som är skarp, kvinnan är fotad i närbild, man ser henne från huvudet och ner till bröstet ungefär. I bakgrunden syns en kossa som är oskarp men det går ändå att urskilja att det är en kossa, man ser nästan hela kossan men bakdelen av den täcks av kvinnan. Emellan kvinnan och kossan syns något grönt/brunt/gult som förmodligen är gräs/mossa, det är marken.

Bilden är i färg, färgerna är också ganska markanta, set ser ut som att bilden har redigerats en aning. Ljuset i bilden infaller från vänster och lyser upp kvinnans vänstra sida av ansikte och kropp samt kossan i bakgrunden, höger sida av bilden är därför mörkare, där ljuset inte nås.

 

Kvinnan är det som blicken riktas till först, då hon är skarp och tar upp någorlunda mer plats i bilden än vad kossan gör.

När jag tittar på bilden får jag en känsla av samhörighet. Kvinnan på bilden ser lite besvärad ut, jag tycker inte hon ser glad ut, men ändå ser jag någon typ av hopp i hennes ögon, de utstrålar en klarhet, jag tycker att det är en kontrast mellan hennes rynkiga hy och hennes pigga och klara ögon. Kossan i bakgrunden tycker jag också bidrar väldigt mycket till bilden, det är kossan tillsammans med kvinnan som skapar denna samhörighet. De finns där för varandra, och ändå om kvinnan är gammal och kanske sliten så har hon inte gett upp tack vare att hon har någon, någon att finnas där för och samtidigt finns kossan där för henne. Kossan skapar en trygghet i bilden och troligtvis skapar den en trygghet för kvinnan, så som hon också gör för kossan. 

Jag tror att fotografen Peter har velat fånga denna samhörighet och trygghet som finns mellan dessa, vilken kärlek dessa faktiskt har med varandra. Hur de har det på gården egentligen, det är inte bara en gård med kvinnor och kossor, det finns starka historier att berätta på denna gård också.

 

Självklart går denna bild att tolka på fler sätt än det jag gjorde, att kvinnan står mest i centrum för bilden och att kossan inte betyder nåt särskilt, att kvinnan endast står för en lite negativ och plågad känsla. Ser man inte kossan som en viktig del i bilden kommer bilden att betyda något helt annat än det jag har beskrivit, då är det kvinnan som tolkas och hon går att tolka på många olika sätt. Vissa kanske till och med tycker att hon ser en aning lycklig ut!